kalmaa

tjo! helgen spenderades i kalmar. tog bussen direkt efter jobbet. kom fram och rakt in på en asiatisk/thai buffé, hur gott!? strosade runt lite på gatorna innan det var läggdags på hotellet. klockan på 6. frulle vid 7 och sen mot tävlingsarenan. för er som inte hänger med i svängarna så var det JSM dvs. junior SM. jag kunde tyvärr inte vara med, kröp i benen på mig till o med när dom sprang 1500m och jag spränger max 30m i min ansats? sjukt, men har säkert nån form av abstinens hahaha! 

Våra uddare (läs två tappra idrottare som alltid kämpar till max) gjorde bra prestationer, grattis till Er! Många av mina andra kompisar runt om i landet kom också dit för att tävla, så babblade på ganska mycket under helgen, alla undrade hur det var och vad jag gör, hur jobbet går och så vidare, så fint med människor som har empati och medkänsla för andra människor. tror att man kommer långt på det.

I tresteg och längd där JAG skulle varit med gick guldet på 12.17m, (notera då att jag på min enda tävling i år hoppade 12.24m) inomhusperset ligger forfarande på 12.47m såååå lite surt såklart att stå på fel sida staketet. men glädjas ändå åt de andra, de är trots allt mina medtävlande, ser ingen som konkurrent, då hela alltet inte skulle fungera då. mycket för MIG handlar om mental träning och balans just nu. Att kunna vara lycklig och glad för någon annan tycker jag är viktigt. SÅÅ grattis till fina Bea som knep guldet och blev uttagen till Finland nästa helg, där hon får hoppa juniorlandskamp. snacka om att det kryper i benen, självklart att jag också hade velat åka. Men ibland har man framgångar och ibland motgångar, de sista året har mitt ''träningsliv'' bestått av tuffa motgångar. Efter mitt träningsläger i Japan har det bara gått utför haha. När jag kom hem därifrån blev jag direkt dissad av en som en gång var min största kärlek, tog väldigt hårt på mig, men kom över det på några veckor. efter detta kom landslagslägret och sen en skada på det. efter skadan i 6veckor fick jag återigen krampkänning och vet inte hur många tårar som rann den kvällen. sjukgymnastbesök och fick konstaterat att mina baksidor är olika stora/starka (egentligen logiskt) men ändå en punkt som gör att man sjunker. Att sedan se att folk inte överpresterar kan också kännas lite jobbigt, jag visste i våras och i vintras att denna sommaren skulle äga om jag fått gå min egna väg, men som sagt istället för att bryta ihop får man glädjas åt andra. är man positiv o glad mot dem, kommer de gynna dig själv en gång i framtiden. SÅ mina senaste månader har inte varit lätta. men lärorika. plus allt detta så har jag gått från att bo själv med emilia till att flytta hem till min familj, där det finns 4 olika viljor. jag vill göra som jag vill för är van att ta egna beslut och ta tag i saker, samt få dem effektivt ut ur mitt liv. den omställningen som sker & när man inser att man verkligen bor hemma på heltid är jobbig. inte alltid så lätt att bara ändra sig på en helg, tror att det krävs ansträngning från familjens sida oxå, en stark individ ska helt plötsligt släppas in i deras vardagsrutiner.... 

Nu spårar inlägget, men ibland kan det vara så skönt att skriva av sig. Skriver inte till någon annan just idag, skriver för mig själv och för att jag är jag.