ÄNTLIGEN

Allt började med en dubbelhaka som ingen trodde på.. ’’äh du inbillar dig bara’’& ’’den syns ju inte ens’’ jaja.. två veckor med urdålig träning, var nere & hur trött som helst efter varje pass, hur fan skulle denna sommaren gå?
hoppade längdkval på VUS i Göteborg, kvalade i andra hoppet som fyra inför finalen. På natten/kvällen så blev  ’’dubbelhakan’’ större och ännu mer svullen.
dagen efter så var jag förbjuden att ens röra mig, fick ligga på hotellrummet, medan halsen bara svullnade igen mer o mer.. kunde knappast dricka vatten.. resan hem var förjävlig, har nog aldrig lipat så mycket, kändes som om allt bara krossades och gick sönder i femtiotusen bitar. Har man ens så många tårar?
var ännu sämre när vi kom hem, så fick åka in till sjukan och ta massor med prover, mamma var tvungen att hålla i mig när vi gick in till sjukhuset, kunde inte gå själv. Hon fick även prata åt mig, hade lixom inget ’’hål’’ i halsen. Läkarna sa att det var en grovt angripen körtelfeber, fick 12 kortisontabletter för att kunna andas. Fick åka hem (blev som tur väl inte inlagd för jag lovade att äta och dricka bra!) var dock tvungen att komma tillbaka dagen efter för att få halva dosen av kortison, halsen var inte mycket bättre. Och det enda som läkarna sa var att vila, gör inget, du får inte lyssna musik som kan göra att din puls ökas, inte bada, inte simma, inte cykla, inte springa, om man tänker efter vafan kan man göra utan puls?
som tur väl var så var det hur bra väder som helst & jag har inga problem med att ligga stilla när det gäller att sola! Älskar sommaren & solen, om ni inte visste det! Haha! Gick på ipren och skötte kosten som läkaren sagt. Efter några dagar i min solstol började man bli rastlös, ’’här kan jag ju inte ligga’’ fick inte träffa folk pga av infektionskänslighet, hade inte orkat heller för den delen. Mådde skit!
efter en vecka var det dags för nya prover, fick reda på att dom gått ner lite och att jag bara skulle fortsätta att hålla på som jag gjorde. Började känna spring i benen? Hallå en som en van att köra 5-6 pass i veckan till att inte göra någonting?! Det går ju bara inte! Men jag fick vänta en vecka till innan jag fick börja gå ut på promenader, (mamma var tvungen att gå med för att hålla ner min hastighet!) vi snackar 1km på 20minuter, det är nästan omöjligt att hålla. Men jag gjorde det!
fortsatte med mina promenader, blev omkörd av pensionärer med rullatorer och kände mig jävligt bra. Med lugn musik i öronen lärde jag mig att gå i takt och i rätt tempo. (fick absolut inte öka!)
vädret fortsatte att vara bra, hängde vid havet några dagar då det var som bäst, 30-32 grader & gissa vem som fick sitta och kolla på när alla andra badade? Kul.
veckan efter fick jag besked att mina värden gått ner lite till, fick nu tillåtelse att bada av läkaren! Vilken LYCKA!
en vecka senare fick jag åka akut till akuten, pga magen höll på att delas på mitten, vi trodde att det var mjälten som spruckit. Låg där på akuten och mådde SÄMST igen.. tog massor med prover igen. Efter 4h fick jag åka hem, fick värmekuddar och sånt för att lugna smärtorna, levde på ipren den natten.
tog prover en gång i veckan, för att hålla koll på mig. Fortsatte med mina otroligt ’’roliga’’ promenader och samlade på mig massor med soltimmar.
IDAG tog jag prover igen, (är typ van vid det nu, trycker ju typ in nålarna själv?!)
fick precis reda på att ALLA värden är BRA, min lever mår BRA igen!! Jag är ÖVERLYCKLIG, går runt o ler! Har lärt mig så sjukt mycket både om mig själv & mentalträning! Måste bara tacka alla som gett mig sånt sjukt stöd när jag verkligen var nere på botten, hade klarat mig ändå men kanske inte såhär bra! Ni är bäst!

nu tar det några veckor innan jag kan komma igång med riktig träning igen! MEN FYFAN va skönt att kunna gå runt och säga att man är frisk, istället för att säga, ''har körtelfeber'' ''höga levervärden'' ''tyvärr kan inte komma, mår sämst'' ''har lipat hela natten'' ''varför just jag'' ''när blir jag fri från skiten'' ... 

har varit tufft mentalt, man ser att muskler försvinner & man känner hur styrkan tunnas ut, vågen ökar osv. Men jag är STARK jag klarar det mesta, och detta har varit en stor del mot mina framtida mål!