day65

hej. dag 65 här i Arlington var en väldigt jobbig dag för mig. kändes som om allt bara släppte på en och samma sekund. visste att denna dagen skulle komma förr eller senare. då allt i början är så spännande och nytt och man har fullt upp. såklart bär man en hel del känslor inom sig som man aldrig riktigt hinner ventilera med sig själv. hur som helst, min dag började med ett test. tog mig 4,5h att göra i en iskall sal framför en datorskärm. när jag var klar insåg jag att jag inte klarat det. den tomheten och den längtan efter att ha någon att prata med, ventilera och få pepp av existerade inte. satte mig utanför skolsalen och ringde både mina föräldrar och jesper. insåg hur långt ifrån varandra vi är och hur mycket jag behövde dem just då och där. tog ca 2h innan jag samlade ihop mig för att gå hem. allt kändes bara så meningslöst och noll värt. en sån stor insats till 0 i värde i princip. var löjligt nära oxå. som en prestationsmänniska blir man väldigt besviken. men hade jag varit hemma hade jag bara sett det som ''okej, då får jag väl ta om det, bara ett test lixom'' men här och just igår blev allt bara för mycket. min bubbla sprack och mina tårar rann hela dagen från kl 2 tills jag la mig i sängen på kvällen ca kl 11. anna från tennisteamet kom o kramade mig ett tag, hon drog även med mig på rullstolsbasket, men klarade inte många minuter där heller innan jag bröt ihop på läktaren. typ 10 gånger. vi gick sen hem o hon ville dra med mig på halloweenfest var typ SÅHÄR sugen på att gå. min colombianska roomie tog hand om mig istället. vi åkte o köpte pizza, pratade i timmar och sen tog jag ett asvarmt bad med en film. bestämde mig även för att vakna som glada positiva thilda nästa dag. 

tror inte att alla tårar ens beror på att jag inte klarade provet. tror mer det handlar om att det var droppen. man ligger på en väldigt intensiv gräns här. tränar, pluggar, lagar mat, tvättar, går hit och dit, alla hemifrån som vill skypa hela helgerna o så vidare. som människa måste man få ut sina känslor ibland, och idag hade jag min gråtdag. det är tillåtet, och att skriva om det här gör det positivt för mig. bloggen är min dagbok där jag skriver av mig om exakt allt och bara rakt ifrån hjärtat. har en tuff vecka på ingång igen, men kommer kämpa och vet att jesper kommer hit om 2 veckor, det gör mig så lycklig! PUSS