vem är jag nu?

 

hej på er! nu är det nästan ett helt år sedan jag skrev av mig här senast. vilket är helt sjukt? hur snabbt går tiden egentligen? blir lika chockad varje dag och blir mer o mer påmind om att man faktiskt ska göra sådant i livet som man vill och som man längtar efter! 

Jag har som sagt haft ett supertufft år bakom mig sedan vi hördes senast, har gått 20 veckors terapi, försökt reda ut hur jag vill ha mitt liv, vem är jag nu när jag inte kan träna? vem är thilda när jag inte kan prestera? hur värdesätter jag mig själv när jag är prestationslös och inte kan mäta mig med mig själv vecka för vecka? har i stort sett alltid levt efter min prestation. är man duktig och nöjd med en viss prestation så mår man bra = hur enkelt som helst. men vad händer då när kroppen helt plötsligt stänger av och vägrar att prestera (eller helt enkelt KAN ej prestera)? Man blir en vilsen själ, då jag levt i min idrottsbubbla sedan jag var 14 år, vilket är 12 års tid. om man tänker på det i perspektiv, backar bak lite från allt vad det innebär att leva ett "idrottsliv" - så lägger man SJUKT mycket tid på just att träna, prestera och utvecklas framåt inom allt. på gymmet, på banan, med snabbare tider, högre häckar och pressen med att man blir bättre och mer seriös i sitt utövande blir bara större o större. hur hanterar man då allt detta? räcker det att göra andningsövningar och meditera varannan dag? hur ska man som driven elitidrottare kunna sätta sig ner i en soffa och glo på en film? när man i 12 år varken velat eller haft ro att lägga sin värdefulla tid på att kolla på något ovärt i två timmar? vad lär jag mig av det? kommer en animerad film hjälpa mig framåt i mina mål? svar nej. kommer en film och soffhäng göra att jag får ro inom mig? svar nej. jag upplever att man inte kan ändra människors beteende för att det funkar "för alla andra". mina terapeuter har sagt till mig, "men thilda vad skulle du kunna tänka dig att lägga din tid på nu när din kropp inte orkar träna, och din hjärna är alldeles för trött för att orka gå till ett gym med alla dess intryck" mitt svar är fortfarande lika otydligt. min hjärna och mitt sanna jag vill inget hellre än att träna eller göra något fysiskt. 

Har under ett år nu jobbat stenhårt med mig själv, vad jag vill framåt och grävt djupt i vem jag egentligen är som person. jag älskar att resa, älskar att sola och njuta av fint väder. det är få saker som kan få mig att koppla av så mycket som solen. Jag älskar min solstol och det är därför mina resor till medelhavet har varit SÅ viktiga för mig i min återhämtning från utmattningen. fler saker kan jag tyvärr inte komma på. har kört på kallbad och lite sånt men det är liksom ingen "riktig" hobby som jag ser det. skulle mer än gärna vilja hitta något som passar mig som ändå känns meningsfullt i jämförelse med att plöja en serie på 40 timmar. Mitt nästa steg i denna utredning händer imorgon, jag ska till en ny klinik som jobbar med elitidrottare och mental hälsa. Ska träffa en läkare och hoppas innerligt att dom kommer ha några bra tips, råd och liknande fall som mig som de hanterat tidigare! Allt jag önskar just nu är att få tillbaka min energi och mina rutiner (kanske inte kan komma tillbaka till exakt allt för har insett att man går in i utmattningen som en person och kommer ut som en annan helt förändrad) men att få kunna njuta lite mer av tillvaron och känna mig pigg och glad hade väl ändå inte varit för mycket begärt? jag ska göra allt i min makt för att komma tillbaka till den jag egentligen är och ni ska få hänga med på ett hörn, för jag tror att en del av läkningen kan vara att skriva och prata om det inför andra! 

KRAM