presence

 hej fina ni!

är så taggad på framtiden men samtidigt har jag en känsla av att jag inte är i nuet i den mängd jag behöver. allt med att starta terapi när man är 25 år känns inte så kul på pappret direkt, men har verkligen insett att det är exakt detta jag behöver. jag vill så mycket framåt att jag ibland glömmer bort mig själv, vad mår jag bra av? vad är viktigast i min vardag? hur vill jag prioritera mina helger egentligen? tack vare terapin har jag vaknat ur denna orealistiska cirkel och börjat inse att det är dags att göra vad jag själv mår bra av för att bli hållbar i längden. att ha dessa symtom är absolut inget enkelt, jag har dagar där jag känner mig helt okej och orkar med en fika hos mormor o morfar, sen finns det dagar då jag helst bara vill ligga i soffan hela dagen och kolla i taket. det läskigaste för mig just nu är att jag verkligen måste "sakta ner". har ju aldrig gjort det innan? så hur gör man då det? och hur ska det kännas? hur "lat" får man vara? eller vad räknas som lat?

Tampas med hundratals tankar varje dag men känner någonstans att jag är på rätt väg, vi får helt enkelt se hur lång tid det kommer att ta. för ingen kan egentligen räkna ut det eller förutsäga någonting. är iallafall tacksam över att jag fått professionella personer runt omkring mig som kan fånga minsta lilla fundering. 

En ny hobby eller vad man ska kalla det har blivit trips till kallbadhuset! ÄLSKAR bastu med magisk utsikt. SÅ lugnande! det enda man kan fokusera på i bastun är just hur varmt det är eller hur svettig man känner sig, samt att man secretly planerar inför när nästa kallbad ska ske. idag var det 7 grader i havet och det blev säkert 6-7 dopp i havet varvat med bastu i ca 80 grader! underbart. kom även på mig själv att medveten närvaro och andning KAN jag typ bara göra just där, på stegens sista steg, när hela kroppen stannar upp under ytan av det iskalla vattnet. då släpper jag exakt allt annat. vilket känns så befriande! 

Ville ändå skriva av mig ikväll för att få ner mina tankar och känslor i text, det är också en form av befrielse som känns väldigt skönt efteråt. sen bryr jag inte mig så mycket om någon kommer läsa eller själva reflektera över detta, jag gör det för min skull och för mitt eget bästa! puss på er!