Oturs mars

Hej alla bloggisar! hoppas att ni haft en bra start på årets 3:e månad? :) jag har haft sån sjuk otur.. borde inte ens vara förvånad för det händer mig ALLTID något när det rullar på alldeles för bra. 

1 mars så var jag ute och jobbade hela dagen, var först vid en sjö i grannkommunen för lite inmätning, sen satte jag ut innerväggar på våning4 på ett bygge i Asarum. allt bara flöt och gick så jäkla bra. tills jag gått ner för alla 8 trappor, och trampar snett! I mina stålhättaskor, med 25kg packning på ryggen, stativ i handen. Släpper alla grejer direkt, hörde hur det knakade i hela foten och slängde mig bara ner på marken direkt, tryckte som tusan på blödningen (förstod snabbt att jag stukat den rejält) var helt själv på bygget också, snickarna är ju oftast mest hjälpsamma om de är på arbetsplatsen haha! men fick klara mig själv. satt och tryckte på foten i minst 10 min innan jag stapplade in i byggboden där jag hittade en första hjälpen låda. Lindade stenhårt och la mig på golvet med foten upp i ca 15 min. tårarna bara rann, kände mig så hjälplös och var så orolig. 

Ringde till min bror (insåg att jag inte skulle kunna köra bilen själv till sjukan för foten var tjock som satan) så lilbro fick springa ner till arbetsplatsen och hjälpa mig in i bilen. vi körde först hem till dem, för pappa va hemma. körde ispåse medan jag pratade med läkare. Sen åkte vi in till vårdcentralen. hade så jävla ont så fick ta massa ipren. när vi väl kom in så ville han göra en akutröntgen. så där åkte jag upp i rullstol till röntgen för att kolla hur allt såg ut inuti. TACK o lov inget brutet och ingen fraktur!! hade typ dött om jag hade behövt gipsa, har inte ens tid med en svullen fot nu lixom?! 

Fick träffa läkaren igen, (som inte ens kunde linda om min fot så en sköterska fick ta över, men hon lindade på "fel" håll och sa till sitt försvar att hon bara kunde linda på ett håll??? alltså hallÅ??!) lindade om den direkt när jag kom hem såklart, om man vrickat den inåt måste man väl spänna så att man stödjer upp foten igen?? alltså... 

Hoppade sen på kryckor i två dagar, var nere i Höör på kalas och jag var bara så himla ledsen inombords. Detta hände alltså på fredagen och på söndagen insåg jag vilken process jag har framför mig med rehabilitering och rörelseförmåga samt gångmönster.. Blev så ledsen att jag bara lipade och ville bara äta massor med choklad och glass. En "vanlig" människa kanske inte hade tagit lika hårt, men som elitidrottare med hela sommarsäsongen runt hörnet blir man lixom helt tom, "vaddå ska jag lära mig att gå nu?" så sjukt tufft. största eloge till min familj som alltid finns där och FÖRSTÅR mig. 

På måndagen så var jag på mitt första besök hos Anna som är idrottssjukgymnast. Vi behöver 15 behandlingar och hon räknade lite löst på ca 10 veckor innan jag kan återgå till normal träning. ALLTSÅ VA! man blir helt chockad, samt som det kunde blivit ännu värre så får man ändå vara glad och se det positivt. Blev även här sjukskriven för kunde inte ens röra tårna första dagarna. 

Svullnaden var enorm, hela foten var blå, blev bara ledsen när jag kollade på den. Så jag och Anna tejpade över allt för att slippa se + att det hjälper till i återhämtningen. 

Har sen dess kämpat med rehab 4ggr dagligen, vattenlöpning (som alla figgare vet att jag HATADE i skolan haha), har även fått cykla 10 min, köra crosstrainer på senaste dagarna där vi ökat från 50s - 2 min sen kommer smärtan i ligamentet tillbaka.. skyndar långsamt och gör allt rätt. 

Idag är det den 18 mars, har alltså gått 18 dagar! Jag skulle beskriva mig själv nu som rastlös, lat och målmedveten. Gör min rehab till punkt och pricka. Har återbesök hos Anna imorgon och då ska vi mäta graderna i leden igen. Hoppas verkligen det gått framåt sen förra veckan. Vecka 1 låg vi på 0 då den var helt stel, vecka 2 låg vi på mellan 0-20, hoppas på typ 40 imorgon, ni får hålla tummarna :) 

Om man ska se något positivt med detta så är det att jag blir en starkare idrottare mentalt, har tid att reflektera över vad jag dagligen håller på med och HUR mycket mina MÅL betyder för mig. Hade jag varit omotiverad hade jag redan lagt ner den dagen skadan skedde. MEN är så jävla revanschsugen, vill ha en sommar med massa 6m hopp, förra året levde jag verkligen på moln! hade min bästa sommar i hela min idrottsresa, jäklar ändå! Det bästa är ju att jag vet exakt vad jag ska göra i vår för att komma i den formen (om inte liiite bättre!) till sommaren. You just gotta believe it, and fake it until u make it. 

Nu ska jag sluta skriva massor, men alltid skönt att ordbajsa lite och bli av med saker som tynger mig ibland. Wish me luck för jag kommer ha världens starkaste fötter i sommar och då jävlar får ni hålla i hatten ;) PUSSAR