tough love

Hej finisar, hoppas att allt är bra med er? Har ju gått ett bra tag sen jag skrev här haha (skriver alltid så) 

men just nu är det mitt mående efter en lång säsong med massa skit som är över, därav total vila och ca noll energi över till exakt allt. är inte supernöjd med säsongen om man ser till resultatet på 12.30m som mitt längsta. men om man kollar på helheten och allt som jag gått igenom 2021 så är jag ändå väldigt nöjd någonstans väldigt långt in i min själ. hela vintern och våren började ju med en D vitaminbrist där jag var totalt utkörd i 20 veckor, orkade absolut ingenting - låg i princip i sängen varje dag och vilade så ofta jag kunde - yrsel, blandat med konstiga overklighetskänslor, blandat med ångest och stress blev min förrätt för hur säsongen slutade. när man väl är i en jobbig period i livet så kör man mest på - man reflekterar inte så mycket, men nu i efterhand kan jag knappt på alla mina fingrar räkna alla minnesluckor jag haft, har varit totalt avstängd i mina känslor, känns även som att min medvetande ej har fungerat och att jag helt enkelt gått på autopilot. har några små minnen från året, men det är väldigt diffust tyvärr. har gått hos en psykolog i 8 veckor utan att riktigt nå någon riktig framgång.. så har tagit det till nästa steg och kopplat in ytterligare personer i mitt liv som kommer att hjälpa mig. hade ett möte idag och vi ska starta ett KBT-program vilket känns både jobbigt och skönt. jag letar och letar efter lösningar hela tiden, och känns som allt jag gör och gjort inte har tagit mig någonstans. samtidigt som jag jämför den värsta tiden i år då jag verkligen låg i min säng och storlipade för minsta lilla (då känns det faktiskt som att jag kommit en bra bit på vägen). 

känns bra att ta tag i situationen ytterligare och göra allt jag kan för att må bättre, det är väldigt svårt att inse att man inte heller KAN köra på som om allt vore vanligt. jag har alltid haft ett jäkla tempo i mitt liv och helst gjort 8 saker samtidigt med världens bästa effektivitet. att försöka "sakta ner" känns sjukt tufft när man har mitt driv och hade ni varit i mina skor hade ni säkerligen gjort exakt samma! Vet inte hur framtiden kommer bli men en sak är jag säker på, och det är att jag KOMMER må bättre och känna mig mer "vanlig" snart. jag behöver bara ge mig själv tid och tålamod. att skriva av sig här är också en slags terapi för jag vet att knappt någon kommer läsa och att jag alltid kommer kunna se tillbaka på mina inlägg och i framtiden glädjas till vilka framsteg och framgångar jag kommer att lyckas med efter denna tunga tiden! Jag är så säker på det. 

Har så sjukt mycket att se fram emot nu i Oktober och är så jävla taggad på nya lägenheten, sitter i princip och surfar på inredning så fort jag har en stund över. älskar verkligen sånt och ska bli så skönt att göra allt från början på en helt orörd canvas! SÅ TAGGAD och vet att detta valet kommer vara så avgörande framåt för mig. ett ställe att åka till när jag vill och hur jag vill - och det bästa av allt, där finns enormt med avkoppling och en riktigt skön atmosfär. det är som bäddat för att må bra i den miljön och jag är bara så jäkla stolt över att jag kastar mig ut och satsar! KRAM PÅ ER och ta hand om er!